Bruzelius och Kungliga Fysiografiska Sällskapet

Kungliga Fysiografiska Sällskapet är en gammal, känd och mycket förmögen institution i Lund. Fysiografiska Sällskapet i Lund, som det från början hette, stiftades den 2 december 1772. Efter några år gavs” nådig stadfästelse” av konung Gustaf III och sedan dess bär sällskapet epitetet "Kungliga". Hans Majestät Konungen är Sällskapets beskyddare. Sällskapets ledamöter är i huvudsak professorer och forskare vid Lunds universitet men det finns även en del andra ledamöter. Syftet med Sällskapets verksamhet är och har genom hela dess tillvaro varit att ge tillfälle för forskare och lärde från skilda områden att träffas för att lyssna på redogörelser för vunna forskningsresultat och utbyta tankar och idéer. Sällskapet förvaltar mycket stora donationer, vilkas avkastning delas ut som anslag där särskild vikt läggs vid att underlätta för yngre forskare att delta i internationella konferenser och symposier. Men även etablerade forskare uppmärksammas.


Tre Bruzelii har under Kungliga Fysiografiska Sällskapets existens valts in:


• Magnus Bruzelius valdes in 1816 (född 1786 och död 1855). Magnus var lärare vid Katedralskolan i Lund och vid filosofiska fakulteten vid Lunds universitet, varefter han blev kyrkoherde i Löderups och Hörups pastorat samt prost.


 Arvid Sture Bruzelius valdes in 1824 (född 1799 och död 1865).

 
Arvid Sture var docent och lärare i botanik, sedan obstetrik vid Lunds universitet, förste läkare vid Länslasarettet och direktör vid Kliniska institutet i Lund. Hans porträtt hänger på sjukhuset i Lund.

 


 Nils Gustaf Bruzelius valdes in 1870 (född 1826 och död 1896).

 Nils Gustaf Bruzelius är den ende Bruzelius som omnämns i NE:s upplaga från 1990. Det kan därför vara på sin plats att här berätta varför han är omnämnd.

Nils G. är mest känd för boken ”Allmogelivet i Ingelstads Härad i Skåne”, vars första upplaga gavs ut 1876.  Boken anses vara en oersättlig källa för kännedom om skånsk bondekultur i gången tid och används fortfarande inom folklivsforskningen.

När Nils G. gav ut boken,var han sedan flera år rektor för Ystad läroverk. Han hade lärt känna Ingelstad härad genom sin farbror Magnus Bruzelius (1786-1855),som var kyrkoherde i Löderup och Hörup och mycket intresserad av arkeologi och författare av skolböcker, bl.a. ”Sveriges historia för ungdom”.  Dessutom härstammade Nils G:s farmor, Johanna Charlotta Sommar, från Ingelstad härad, där hennes far Magnus Sommar var kyrkoherde i Ingelstorp. (Det är härigenom namnet Sommar kommit in i släkten Bruzelius, men där som mellannamn, vilket bärs av många i släkten!). Farmordern gifte sig med Nils Nilsson Bruzelius (1742-1823), som var kyrkoherde i V. Tommarp och Skegrie i Skytts härad. Nils efterträddes som kyrkoherde av sin son Johannes Bruzelius (1793-1884), far till Nils G. Johannes var en driftig person och grundade bl.a. Skytts Härads Sparbank, som sedermera kom att ingå i Söderslätts Sparbank med huvudkontor i Trelleborg och som nu är en del i Swedbank.

I prästsläkten Bruzelius har alltid funnits ett stort intresse för historia. Flera medlemmar i släkten har gjort stora samlar- och forskningsinsatser. När Nils G. kom till Lund, vardet därför naturligt att han kom att ägna sig åt historia. Vid 24-årsålder hade han hunnit med två (2!) avhandlingar, den första med titeln ”Teorier angående människosläktets raser” (!), den andra med titeln ”Beskrivning över fornsaker funna i Skåne”. Han blev amanuens vid och så småningom föreståndare för Lunds Universitets Historiska Museum samt docent i arkeologi vid universitetet. Emellertid var universitets ekonomi dålig,varför Nils G. (liksom många akademiker på denna tid) blev, för att kunna försörja sin familj, tvungen att söka en tryggare utkomst som lärare. Så småningom blev han rektor i Ystad.

Under sin lärargärning fortsatteNils G. sin arkeologiska forskning, vilket bl.a. resulterade i boken om livet i Ingelstads härad. Ingelstad härad är beläget i sydöstra Skåne utanför Ystad, dvs. i den del av Skåne som vi idag kallar Österlen.  Han skriver om livet i detta härad, som det levdes under slutet av 1700- och början av 1800-talet. Nils G. hade inspirerats av kyrkoherden Nils Lovén, som kallade sig Nicolovius. Nicolovius bok”Folklivet i Skytts härad i Skåne vid början av detta århundrade” publicerades redan 1847. Skytts härad var ju Nils G:s hembygd och Nicolovius bok fick honom att inte bara intressera sig för fornminnen utan även för folklivet.  

Nils G:s bok är spännande och mycket detaljrik med utförliga beskrivningar om klädedräkter (Ingelstadsdräkten anses ha varit ”en av de egendomligaste som någonsin burits i Sverige”), festseder, heminredning, matordning och hur olika föremål användes. Den tid Nils G. beskriver försvann efter enskiftet, som genomfördes först i slutet av 1820-talet i denna del av Skåne. Fram till att enskiftet genomfördes,var många bönder i Ingelstad och omkringliggande häraden s.k. hovbönder och dagsverkskyldiga till de jordägande herrgårdarna. Detta präglade befolkningen starkt och ansågs av Nils G. vara ett viktigt skäl till böndernas straka konservatism och att de så länge bevarat de gamla sederna, som beskrivs i boken.

Genom sitt intresse kom Nils G. att samarbeta med Artur Hazelius, grundaren av Nordiska museet och Skansen. Nils G. hjälpte till att bl.a. skaffa dräkter från Herrestads härad till folkdräktsutställningen 1866.Dessa dräkter visades sedan även på världsutställningen i Paris 1867. Nils G. skrev i ett brev till Hazelius: ”Det är på högsta eller rättare sista tiden att samla folkdräkter ty om tjugo år finns inga…” Redan då var folkdräkterna i flera häraden försvunna.

Nils G. skapade vid Ystad läroverk (numera Österportskolan) ett stort och allsidigt museum med arkeologiska samlingar och allmogeföremål. Hans ambition var att till eftervärlden rädda dessa föremål som under andra hälften av 1800-talet raskt byttes ut mot den begynnande industrialismens billigare och många gånger mer ändamålsenliga massprodukter. Delar av Nils G:s museum ingår nu i Ystads fornminnesförenings samlingar.

Nils G. ligger begraven på N. Kyrkogården i Lund under en pampig gravsten utsmyckad som en slags runsten. På samma gravplats ligger bl.a. även hans son, apotekaren Nils I. Bruzelius, och hans sonson Anders Bruzelius, mångårig ordförande i Bruzelianska släktföreningen.

Denna sammanställning bygger bl.a. på Sigfrid Svenssons inledning till boken om Ingelstads härad och är gjord av Lars H. Bruzelius, sonsonson till Nils G.

 

 Författat av: Lars H. Bruzelius

 

Kort om släkten

Just nu finns det 260 personer i Sverige som bär efternamnet Bruzelius.

Ta del av vår släktförening på sociala medier.

FacebookTwitter

 

 

Senaste nytt

Bilder från släkträffen 2017 »
Släkten Bruzelius logotyp »
Doktor Edvard Ströms andra resa till Stockholm »
Presentation av tre intressanta hemsidor »

 

Porträtt från förr och nu

uploaded/mayor_Arvid_Sture_Bruzelius.jpg
Borgmästare Arvid Sture Bruzelius. Källa: A. Viti
Visa mer bilder »