Nils G. Bruzelius (1826-1895)
Nils Gustaf Bruzelius är den ende Bruzelius som omnämns i NE:s upplaga från 1990. Det kan därför vara på sin plats att här berätta varför han är omnämnd.
Nils G. är mest känd för boken ”Allmogelivet i Ingelstads Härad i Skåne”, vars första upplaga gavs ut 1876. Boken anses vara en oersättlig källa för kännedom om skånsk bondekultur i gången tid och används fortfarande inom folklivsforskningen.
När Nils G. gav ut boken, var han sedan flera år rektor för Ystad läroverk. Han hade lärt känna Ingelstad härad genom sin farbror Magnus Bruzelius (1786-18YY), som var kyrkoherde i Löderup. Dessutom härstammade Nils G:s farmor från Ingelstad härad, där hennes far Magnus Sommar varit kyrkoherde i Ingelstorp. (Det är därför som, så många i släkten Bruzelius bär namnet Sommar som mellannamn!). Farmordern gifte sig med Nils N. Bruzelius (1742-1823), som var kyrkoherde i V. Tommarp och Skegrie i Skytts härad. Nils N. efterträddes som kyrkoherde av sin son Johannes Bruzelius (1793-18XX), far till Nils G.
I prästsläkten Bruzelius har alltid funnits ett stort intresse för historia. Flera medlemmar i släkten har gjort stora samlar- och forskningsinsatser. När Nils G. kom till Lund, var det därför naturligt att han kom att ägna sig åt historia. Vid 24-årsålder hade han hunnit med två (2!) avhandlingar, den första med titeln ”Teorier angående människosläktets raser” (!), den andra med titeln ”Beskrivning över fornsaker funna i Skåne”. Han blev amanuens vid och så småningom föreståndare för Lunds Universitets Historiska Museum samt docent i arkeologi vid universitetet. Emellertid var universitets ekonomi dålig, varför Nils G. (liksom många akademiker på denna tid) blev, för att kunna försörja sin familj, tvungen att söka en tryggare utkomst som lärare. Så småningom blev han rektor i Ystad.
Under sin lärargärning fortsatte Nils G. sin arkeologiska forskning, vilket bl.a.resulterade i boken om livet i Ingelstads härad. Ingelstad härad är beläget i sydöstra Skåne utanför Ystad, dvs. i den del av Skåne som vi idag kallar Österlen. Han skriver om livet i detta härad, som det levdes under slutet av 1700- och början av 1800-talet. Nils G. hade inspirerats av kyrkoherden Nils Lovén, som kallade sig Nicolovius. Nicolovius bok ”Folklivet i Skytts härad i Skåne vid början av detta århundrade” publicerades redan 1847. Skytts härad var ju Nils G:s hembygd och Nicolovius bok fick honom att inte bara intressera sig för fornminnen utan även för folklivet.
Nils G:s bok är spännande och mycket detaljrik med utförliga beskrivningar om klädedräkter (Ingelstadsdräkten anses ha varit ”en av de egendomligaste som någonsin burits i Sverige”), festseder, heminredning, matordning och hur olika föremål användes. Den tid Nils G. beskriver försvann efter enskiftet, som genomfördes först i slutet av 1820-talet i denna del av Skåne. Fram till att enskiftet genomfördes, var många bönder i Ingelstad och omkringliggande häraden s.k. hovbönder och dagsverkskyldiga till de jordägande herrgårdarna. Detta präglade befolkningen starkt och ansågs av Nils G. vara ett viktigt skäl till böndernas straka konservatism och att de så länge bevarat de gamla sederna, som beskrivs i boken.
Genom sitt intresse kom Nils G. att samarbeta med Artur Hazelius, grundaren av Nordiska museet och Skansen. Nils G. hjälpte till att bl.a. skaffa dräkter från Herrestads härad till folkdräktsutställningen 1866. Dessa dräkter visades sedan även på världsutställningen i Paris 1867. Nils G. skrev i ett brev till Hazelius: ”Det är på högsta eller rättare sista tiden att samla folkdräkter ty om tjugo år finns inga…” Redan då var folkdräkterna i flera häraden försvunna.
Nils G. skapade vid Ystad läroverk (numera Österportskolan) ett stort och allsidigt museum med arkeologiska samlingar och allmogeföremål. Hans ambition var att till eftervärlden rädda dessa föremål som under andra hälften av 1800-talet raskt byttes ut mot den begynnande industrialismens billigare och många gånger mer ändamålsenliga massprodukter. Delar av Nils G:s museum ingår nu i Ystads fornminnesförenings samlingar.
Nils G. ligger begraven på N. Kyrkogården i Lund under en pampig gravsten utsmyckad som en slags runsten. På samma gravplats ligger bl.a. även hans son, apotekaren Nils I. Bruzelius, och hans sonson Anders Bruzelius, mångårig ordförande i Bruzelianska släktföreningen.
Denna sammanställning bygger bl.a. på Sigfrid Svenssons inledning till boken om Ingelstads härad och är gjord av Lars H. Bruzelius, sonsonson till Nils G.
Mer om Nils G. Bruzelius går att läsa på Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_G._Bruzelius
